På morgonen fick jag ett telefonsamtal som ingen vill få. En släkting till mig försökte ta sitt liv och nu ligger han på intensiven. De tror inte att han överlever.
Jag är chockad och det är läskigt hur skört livet är. Att man kan vara här en dag och borta nästa är obehagligt. En dag blir den sista och det skrämmer mig.
Fast å ena sidan, hur dumt detta än låter, förlåt, måste det ändå vara “skönare” att själv bestämma när livet ska ta slut, för då är man beredd på det (inte anhöriga, utan den som väljer att ta sitt liv. Anhöriga hamnar i chock oavsett hur dödsfallet sker). Man liksom VET att idag är den sista dagen, och så hinner man utföra allt det som är viktigt för en innan man väljer att avsluta livet. För som du säger, en dag blir den sista, och att det kan inträffa precis närsomhelst är jäkligt skrämande. Jag är dödsrädd för döden…
Med denna kommentar menar jag inte att håna dig, dina anhöriga, eller förkasta alla känslor som en självmordsbenägen person brottas med. Det handlar inte alls om det. Snarare att…jag vet inte…rent av att ha kontrollen när livet ska sluta. (Ex min bästa väns brors sambo promenerade med sin 5-månaders baby. Skulle gå över övergångsstället men en idiot i bil bromsade inte, och mamman och babyn omkom.) Så om man sätter den händelsen i perspektiv till självmord…så kanske du förstår vad jag menar.
Nåja.
Hoppas att din släkting överlever detta och blir lycklig och finner något som är meningsfullt för honom.
Kram på dig!
Först vill jag tacka för en bra blogg och alla fina tips du kommer med. Jag tror att du är en superfin vän till din omkrets.
Jag vill inte hålla med förgående “kommentar”, har aldrif hört någon utrycka sig så tidigare. Men alla har rätt till sin åsikt. Jag beklagar det som har hänt och hoppas att du och din släkt kan bearbeta allt som hänt.
När jag hör om allt mer människor som tar sitt liv, börjar jag fundera. Vad är det som har hänt? Har världen blivit för mycket för människor. Krav kastas i ansikten på oss.För en del rinner bägaren över.
Jag hoppas inte du tar illa upp av min kommentar, men liksom jag undrar vart världen tagit vägen? Jag önskar dig alla lycka i livet, och något säger mig att du kommer lyckas.Och du,glöm inte att våga säga nej.
Om du inte redan har registrerat företaget så vore det ju toppen för dig att ändra namnet till Angelica’s Closet, som är rättstavat på engelska 
Vad hemskt! Sådana saker väcker mkt känslor och reflektion över saker och ting. Ta hand om dig! Massa kramar
Hej Angelica,
Jag fick också mitt livs värsta samtal för tre veckor sedan. Min bästa vän dog plötsligt av hjärtstillestånd. Jag vet inte hur man ska klara av att leva vidare, livet blir ju aldrig som förr. Så jag förstår vad du går igenom. Allting kommer kännas bättre med tiden! Men livet är riktigt orättvist. Kram
Usch, va hemskt! jag beklagar!:( Det skrämmer mig också att en dag är livet slut.
Usch så hemskt! Min syrras mormor försvann för ett kort tag sedan, helt plötsligt och oväntat. Det gör verkligen ont…
Många kramar till dig!
Åh jag ryser i hela kroppen, jag beklagar djupt gumman. Tankar till dig, din familj och släkt. STOR KRAM
Hemskt sånt där 
Det skrämmer mig med,tänker på det varje dag tyvärr,rädslan för förlora kära.
Jag är 23 år gammal och jobbar som moderedaktör på tidningarna Egoboost Magazine, Basar och Pappa Magazine.
I bloggen får du följa min vardag där jag är omgiven att vackra kläder och skyhöga klackar. Jag visar outfits, ger shoppingtips och skriver om spännande nyheter i modevärlden.
Dela
ja livet är verkligen skört. beklagar.