Uppföljning - magmuskeldelning efter graviditeten

Jag har fått många mail angående min magmuskeldelning och jag måste säga att jag är så tacksam att ni hör av er. Peppar mig och delar med mig av er historia. Det är nog det bästa med att driva en blogg, att kunna inspirera och hjälpa varandra.

Nu har det snart gått 1 år sedan Livia föddes och ni som följer bloggen vet att jag har en diastasis recti, magmuskeldelning. Jag kämpar mig framåt men det går väldigt långsamt. Min förhoppning är att kroppen ska kunna återhämta sig från diastasis och att jag kan få känna mig stark igen. Idag har jag fotat nya bilder på magen så ni som är intresserade kan få se hur det ser ut nu. Jag tycker att det är läskigt att dela med mig av det här men samtidigt vill jag hjälpa andra i samma situation och visa att det är vanligare än man tror.

magmuskeldelning efter graviditet.jpg

Den största skillnaden sedan sist jag uppdaterade är att jag har fått bättre kontakt med magmusklerna. Innan kunde jag spänna men det kändes absolut ingenting. Nu kan jag känna hur musklerna jobbar när jag gör övningar och det är ett stort steg! Alla steg fram är en vinst och det motiverar mig att fortsätta med övningarna jag fått av naprapaten. Eftersom magmusklerna har börjat “reagera igen” har magen också dragit sig lite inåt. Den kan fortfarande svälla enorm och jag har en liten bulle precis ovanför troskanten. Jag känner ofta ett obehag av magmuskeldelningen och det är det jag försöker jobba vidare på.

magmuskeldelning efter graviditet diastas.jpg

Här slappnar jag av

magmuskeldelning efter graviditet magmuskler.jpg

Här spänner jag magmusklerna

Något som man inte kunde se skillnad på sist var när jag spände och inte spände magen. Nu kan jag ändå se och känna hur jag spänner och arbetar med musklerna. Själva magmuskeldelningen är som störst kring naveln och där kan jag fortfarande lägga två fingrar emellan.

Eftersom jag inte väger mig har jag ingen aning om hur jag ligger till där. Jag väljer istället att gå på hur mina kläder sitter och tyvärr kan jag inte ha alla mina vanliga kläder än. Jag hade som ett mål att komma i mina kläder efter 1 år men det kommer jag misslyckas med. Jag tänker dock inte gräva ner mig i det utan fortsätter att kämpa vidare. Vikten har dock ingenting med magmuskeldelningen att göra men att magen putar bidrar också till att jag inte kommer i mina kläder.

Mina symptom av magmuskeldeningen;

  • Får lätt ont i ryggen

  • Min hållning är dålig

  • Känner mig svag i kroppen

  • Mage som putar och lätt sväller, orsaker obehag

Såhär ska jag jobba vidare med kroppen;

  • Fortsätta göra mina övningar som jag fick av naprapaten

  • Gå fler promenader med vagnen

  • Hitta en ny träningsform som fungerar för mig

Mina mål är;

  • Göra mitt bästa för att hjälpa kroppen att “läka” och hitta tillbaka från magmuskeldeningen. Jag vill verkligen undvika operation och det är absolut sista utvägen.

  • Känna mig stark igen

Delade magmuskler och återhämtningen efter kejsarsnittet

Min återhämtning efter mitt andra kejsarsnitt går väldigt långsamt. Det som jag tycker är jobbigast är att mina magmuskler fortfarande är delade. Det påverkar mig både fysiskt och psykiskt.

Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle dela med mig av bilder på magen efter förlossningen men nu vill jag faktiskt göra det. Magmuskeldelning syns ju inte på vanliga bilder och jag vill bara visa att det inte alltid är så lätt och glammigt. Eller att inte alla går tillbaka till sin gamla kropp direkt efter förlossningen.

diastas delade magmuskler.jpg
magmuskeldelning efter graviditet.jpg
mage efter kejsarsnitt.jpg

Med Alma var mina magmuskler tillbaka i rätt position efter 2,5 månader men så är det inte nu. Jag har ett mellanrum på två fingrar vid området kring naveln och sedan ett finger ovan och nedan naveln. Jag kan alltså känna hur magmusklerna är separerade över hela magen.

Det här gör att min mage putar massor för det finns inget som håller den på plats helt och hållet. När jag har ätit sväller den ännu mer. Dessa bilder tog jag strax efter frukost så jag skulle säga att de ändå är rätt smickrande om man jämför med senare på dagen... Det är obehagligt och jag känner mig inte bekväm i några kläder. Förutom det här påverkas min hållning och jag får lätt ont i ryggen. Jätteroligt. 

Sedan ett par veckor tillbaka använder jag appen Mamma-mage och jag hoppas att den kommer ge mer resultat. Jag håller mina tummar att min kropp drar ihop magmusklerna snart! Jag vill ha en stark kropp som orkar. 

Förlossningsberättelse - planerat kejsarsnitt på BB Stockholm

Den 4 april klockan 08:38 föddes vår andra dotter med ett planerat kejsarsnitt på BB Stockholm. Det här var mitt andra kejsarsnitt och självklart tänkte jag dela med mig av min upplevelse.

Timmarna innan

På dagen innan kejsarsnittet lämnade vi Alma till min mamma som skulle passa henne under dagarna på BB. Det var ingen stor grej för Alma eftersom hon är van att vara där. På kvällen hade jag och Johan bokat in en tidig middag på Un Poco, vi åt där kvällen innan Alma föddes så det kändes kul att göra det den här gången också! Som en liten tradition. Innan ett planerat kejsarsnitt måste man fasta från midnatt så italiensk mat känns som en perfekt laddning. 

När vi kom hem efter middagen duschade jag och tvättade håret och vi bytte sängkläder. Vi gick igenom våra väskor och såg till att vi packat klart inför morgondagen. När klockan ringde 05:45 tog jag en dusch och en timme senare hoppade vi in i taxin mot BB Stockholm. Så pirrgt! Ungefär som julafton när man var liten fast gånger tusen.

Vi skulle vara på BB Stockholm klockan 07:00 och när vi kom dit möttes vi av trevlig personal och ett annat par som också skulle göra kejsarsnitt på morgonen. Vår barnmorska presenterade sig och berättade att vi var först ut, så härligt att slippa vänta! Vi fick ett rum där vi kunde byta om till de hysteriskt roliga operationskläderna och jag fick svälja 3 Alvedon. Sist skrattade vi mycket åt operationskläderna och det var samma sak den här gången. Man ser ju för rolig ut! Kirurgen kom och presenterade sig och hon undrade om vi hade frågor men jag kände mig väl förberedd sedan förra gången.

planerat kejsarsnitt bb stockholm.jpg

Under kejsarsnittet

När klockan var 07:35 gick vi tillsammans med vår barnmorska mot operationssalarna. Hon var så gullig och gjorde oss båda bekväma. Eller främst Johan var mer nervös än mig! Vi fick vänta någon minut utanför operationssalen och då kom läkaren och narkossjuksköterskan och pratade med oss. Ett par minuter fick vi komma in i salen och träffa resten av teamet. I bakgrunden spelades musik och det gör ju att det blir en mer avslappnad stämning.

Jag fick lägga mig ner på britsen och det enda jag var nervös över var ryggbedövningen. Jag hade berättat det för personalen innan så de lugnade mig. Först skulle de sätta en infart för dropp, mediciner etc men eftersom jag ofta är svårstucken tog det fyra försök på händerna. Usch jag gillar inte nålar! Som tur var skojade teamet med mig hela tiden så man kunde fokusera på annat.

Efter var det dags för ryggbedövningen. Här var det en skillnad från mitt första kejsarsnitt, på BB Sophia fick jag sitta upp men den här gången fick jag ligga ner på sidan. En sjuksköterska hjälpte mig att hitta rätt position som var fosterställning. Först sprutade narkosläkaren en vanlig bedövning i ryggen, den sticker till och svider men gjorde inte speciellt ont. Efter satte han spinalbedövningen men jag kände absolut ingenting. Bedövningen börjar värka med en gång och man känner hur benen börjar pirra. Det kanske låter konstigt men det är en rätt härlig känsla.

Med en gång vände personalen mig på rygg och sedan började de sätta upp skynket. Man satte en kateter och narkosläkaren kände med is flertalet gånger för att kontrollera bedövningen. Innan kirurgen sätter igång med kejsarsnittet blir man nypt med en tång för att dubbelkolla men det kände jag såklart ingenting av heller. 

Kirurgen satte igång och teamet pratade med mig och Johan hela tiden. Allting gick så snabbt och plötsligt hör man ett litet skrik. Hon började nämligen skrika så fort huvudet var ute och när hela hon kom ut skrek hon högt. Precis som man vill att det ska vara! Barnmorskan tog emot vår dotter och gick över med henne till mig och den känslan var helt underbar. Äntligen är hon här! Efter en kort stund gick barnmorskan och Johan med vår nyfödda lilla dotter åt sidan där hon fick k-vitamin och blev lite tvättad. Det hela tog bara någon minut och sedan hade jag henne tillbaka hos mig. När kirurgen sytt klart berättade hon att allt såg jättebra ut och att jag hade knappt någon ärrvävnad sedan förra kejsarsnittet. Det var skönt att höra!

Timmarna efter kejsarsnittet

När allt var klart blev jag flyttad till en säng och rullad ett par meter bort till uppvaket. Där kontrollerades mitt blodtryck var 15:e minut och lilltjejen ville äta med en gång. Vi var på uppvaket under cirka 2 timmar och allt eftersom tiden går kommer känseln tillbaka i kroppen. Först kan man vicka på tårna och sedan släpper bedövningen uppåt. Jag kände ingen smärta  men det är ju för att man fått smärtstillande. 

När personalen på uppvaket kontrollerat blodtrycket en tid och man såg att jag och den lilla mådde bra blev vi rullade till vårt rum på BB Stockholm. När vi hade varit ett par minuter i rummet kom den där berömda brickan med flaggan. Herregud så hungrig och törstig jag var! Ville dricka som en kamel! 

Efter ett kejsarsnitt är det viktigt att man kommer upp och försöker gå ett par steg den första dagen. Det är för att man ska undvika tarmvred som jag misstänker är väldigt smärtsamt. Jag reste mig första gången vid 17:00 och kunde sakta men säkert gå till badrummet för att "fräscha till mig" lite med hjälp av en barnmorska. Senare på kvällen gick jag upp en gång till och tog ett par steg runt i rummet. Det gör ont att ställa sig upp och jag tycker att smärtan efter kejsarsnitt är som starka spänningar och sveda kombinerat med träningsvärk. 

angelica-9613.jpg

Eftervården och utskrivning

Tidigt på morgonen dagen efter kejsarsnittet tog man bort katetern och det kändes knappt. Redan efter frukosten kände jag mig under omständigheterna pigg och kunde gå runt lite på uppvaket, hämta kaffe osv. Dock i takten av en snigel men jag tyckte ändå att det var bra jobbat. Lilltjejen ville äta hela tiden men blev frustrerad över att det inte fanns så mycket mjölk. Under dagen tog man bort infarten på handen där jag fått flytande smärtstillande första dygnet. Så skönt att bli av med alla nålar! Senare mot kvällen tog jag en dusch och det var så härligt att tvätta håret med sitt egna schampo och balsam. 

På fredagen kom en barnläkare och kontrollerade lilltjejen och det fanns ingenting att anmärka på. Skönt! Jag fick också besök av en läkare som berättade mer om vad man ska tänka på efter kejsarsnittet och vilka mediciner jag ska ta. Efter var det dags att ta PKU på lilltjejen och tyvärr fick de sticka henne flera gånger innan det kom rätt mängd blod för testet. Hon verkade inte lida av det utan det var mer jobbigt för mig och Johan.

När alla tester var klara blev vi utskrivna och nu var det dags för hemfärd! Även om det här är vår andra gång kändes det lika speciellt att sätta henne i babyskyddet och åka hem. En pirrig och väldigt lycklig känsla. När vi klev in genom dörren hemma var Alma så glad och ropade att hon blivit storasyster! Då började jag nästan gråta av lycka. Tänk att nu är vi en familj på fyra!

bb stockholm.jpg
50DB1053-478D-4820-A16A-0CC157CCDC62.jpg