Det är jobbigt

Jag är en person som inte gillar att klaga. Jag vill berätta hur jag känner och mår men samtidigt vill jag inte verka gnällig eller ta plats. Det känns som att under en graviditet är det "fult" att klaga för man borde bara suck it up och vara tacksam. Jag är väldigt tacksam och längtar så mycket efter den lilla tjejen i magen men jag måste också kunna säga att den här graviditeten är otroligt jobbig. 

Förutom åderbråck över hela benen, trötthet, humörssvängningar, foglossningar och känna sig lika stor som en val har jag nu fått två nya problem.

Angelica Aurell.jpg

I fredags började det klia över hela mig och det eskalerade mot kvällen. Jag kunde inte somna för att det kliade så mycket. Det kliar mest på benen och under fötterna och när jag googlade på problemet blev jag lite rädd. Det kan nämligen bero på levern och det kan tydligen ha allvarliga konsekvenser för bebisen. Så imorgon måste jag ringa min barnmorska och be om att få göra blodprover. Förutom kliandet har jag fått svår smärta från rumpan och ner i vänstra låret vilket gör att jag haltar. Jag tror att det är falsk ischias och det gör så ont när jag går. När det här problemet blev värre idag började jag att gråta. Helt ärligt så vill jag bara ligga i sängen och dra täcket över huvudet tills graviditeten är klar. 

Jag vet, det finns mycket värre saker men det här tar på mig både fysiskt och psykiskt. Nu vill jag bara att det ska vara början på april.