Uppföljning - magmuskeldelning efter graviditeten

Jag har fått många mail angående min magmuskeldelning och jag måste säga att jag är så tacksam att ni hör av er. Peppar mig och delar med mig av er historia. Det är nog det bästa med att driva en blogg, att kunna inspirera och hjälpa varandra.

Nu har det snart gått 1 år sedan Livia föddes och ni som följer bloggen vet att jag har en diastasis recti, magmuskeldelning. Jag kämpar mig framåt men det går väldigt långsamt. Min förhoppning är att kroppen ska kunna återhämta sig från diastasis och att jag kan få känna mig stark igen. Idag har jag fotat nya bilder på magen så ni som är intresserade kan få se hur det ser ut nu. Jag tycker att det är läskigt att dela med mig av det här men samtidigt vill jag hjälpa andra i samma situation och visa att det är vanligare än man tror.

magmuskeldelning efter graviditet.jpg

Den största skillnaden sedan sist jag uppdaterade är att jag har fått bättre kontakt med magmusklerna. Innan kunde jag spänna men det kändes absolut ingenting. Nu kan jag känna hur musklerna jobbar när jag gör övningar och det är ett stort steg! Alla steg fram är en vinst och det motiverar mig att fortsätta med övningarna jag fått av naprapaten. Eftersom magmusklerna har börjat “reagera igen” har magen också dragit sig lite inåt. Den kan fortfarande svälla enorm och jag har en liten bulle precis ovanför troskanten. Jag känner ofta ett obehag av magmuskeldelningen och det är det jag försöker jobba vidare på.

magmuskeldelning efter graviditet diastas.jpg

Här slappnar jag av

magmuskeldelning efter graviditet magmuskler.jpg

Här spänner jag magmusklerna

Något som man inte kunde se skillnad på sist var när jag spände och inte spände magen. Nu kan jag ändå se och känna hur jag spänner och arbetar med musklerna. Själva magmuskeldelningen är som störst kring naveln och där kan jag fortfarande lägga två fingrar emellan.

Eftersom jag inte väger mig har jag ingen aning om hur jag ligger till där. Jag väljer istället att gå på hur mina kläder sitter och tyvärr kan jag inte ha alla mina vanliga kläder än. Jag hade som ett mål att komma i mina kläder efter 1 år men det kommer jag misslyckas med. Jag tänker dock inte gräva ner mig i det utan fortsätter att kämpa vidare. Vikten har dock ingenting med magmuskeldelningen att göra men att magen putar bidrar också till att jag inte kommer i mina kläder.

Mina symptom av magmuskeldeningen;

  • Får lätt ont i ryggen

  • Min hållning är dålig

  • Känner mig svag i kroppen

  • Mage som putar och lätt sväller, orsaker obehag

Såhär ska jag jobba vidare med kroppen;

  • Fortsätta göra mina övningar som jag fick av naprapaten

  • Gå fler promenader med vagnen

  • Hitta en ny träningsform som fungerar för mig

Mina mål är;

  • Göra mitt bästa för att hjälpa kroppen att “läka” och hitta tillbaka från magmuskeldeningen. Jag vill verkligen undvika operation och det är absolut sista utvägen.

  • Känna mig stark igen

Återbesök för mina delade magmuskler

Jag har ju tidigare skrivit om min återhämtning efter graviditeten med Livia. Att det går långsamt och att jag har problem med delade magmuskler. I slutet på oktober gjorde jag ett ultraljud av magmusklerna och fick tips på hur jag skulle jobba framåt med återhämtningen. Igår var jag tillbaka på Hela Kvinnans Klink för ett återbesök och ett nytt ultraljud.

Det kanske låter lite larvigt men jag var faktiskt nervös inför återbesöket. Tänk om det inte har blivit några framsteg alls? Som tur var behövde jag oroa mig för visst hade jag gjort framsteg! Naprapaten såg skillnad både med ögat och med ultraljudet. Jag kände mig glad och stolt som ett litet barn haha. Jag har fortfarande en lång väg att gå men det är underbart att det iallafall går i rätt riktning!

En bra sak är att jag känner av framstegen men det är inte så mycket som jag hade hoppats. Jag känner mig fortfarande svag i kroppen och det är jobbigt att det inte är något som riktigt håller in magen. Det är frustrerande att “korsetten“ av magmuskler inte finns där som vanligt. Det här gör att jag konstant går runt och spänner mig vilket inte hjälper direkt. Andning och att slappna av är två av sakerna jag ska jobba på. Man kan ju operera diastas genom att magmusklerna sys ihop men det är verkligen en sista utväg. Jag vill göra mitt yttersta för att stärka kroppen innan det ens blir ett alternativ.

diastas delade magmuskler.jpg

Såhär ser min mage ut nu, 8 månader efter graviditeten. Putet har blivit mindre men den saknar mycket kontroll och sväller lätt.

Det här blir mina nya steg framåt;

  • Jag har fått en lista med nya mer avancerade övningar att göra hemma. Jag kommer att jobba med övningarna varje dag.

  • Jag ska försöka hitta ett gym som ligger närmare mig så jag enkelt kan träna styrka och kondition. Jag gillar ju att gå på gym men vill ha det nära så jag snabbt kan gå dit när tillfälle ges. Vill ha hjälp med PT då och då för att stämma av.

  • Kommer att boka ett nytt besök hos naprapaten i början på mars för att kontrollera magmusklerna igen. Jag hoppas på stora framsteg då!

  • Mitt mål är att komma i mina vanliga kläder i april 2019. Då har det gått ett år sedan Livia föddes så det känns realistiskt. Jag gillar inte att väga mig utan går bara på känslan.